Jag kommer på mig själv. När jag bara vill ringa någon för att prata.. ja egentligen om ingenting eller allting. Då är det dig jag vill ringa. Men jag ler nu, med tårarna i ögonen. Jag vet att du hade varit stolt över mig. Att du är det. haha.. Vi hade säkert bråkat, vi hade också skrattat. Du hade varit här innan jag ens hunnit bjudit hit dig. Gjort galna saker, pratat om allt de där vi tyckte om. Jag har varit bitter, arg, förkrossad.. Men jag är glad nu, fast jag saknar dig. Jag hyllar dig. Minns dig och du kommer alltid finnas där någonstans. Jag brukar tänka på låttexten "I know you're in heaven smiling down"

Ibland behöver jag dig, ganska ofta faktiskt men, I'll be just fine, but I miss you! ♥